Men Doris, du ska snart få segla!
När jag seglade mot Almerimar så seglade jag in säsongens slut. Humöret kan man inte påstå va på topp, båten skulle upp på land och cashen behövdes skotas in. Men nu… är det inte långt bort, om två månader börjar det igen och jag är i topp form. Har haft bra veckor med mycket fix, polare på besök och båten börjar komma i skicket att säljas???
För några veckor sedan så upplevde jag isolering på denna lilla yta och fick blodsmak på att få äga en större båt. Jag gillade inte alls tanken av att sälja båten, vi har ett speciellt band jag och Doris. Men jag tillät mig att ha den känslan och byggde upp olika alternativ. Efter klurat ett tag och bollat runt med ens vänner här i hamnen så hittade jag en lösning som kändes bra.
Jag ska fixa upp båten i försäljnings skick, där är ett uttjatat skämt i seglingskretsarna att man säljer båten när den är som i finast. Så om några veckor är jag klar och ska lägga ut den till mitt dröm pris. Går det vägen så stryker jag seglingen över atlanten och investerar i en större båt på andra sidan av det stora havet. Om ingen vill ta min båt för det jag begär så har jag en fin båt i topp klass och fortsätter min resa med Dorinda. När jag tillät mig själv att hitta en lösning på att sälja båten så fann jag det lättare att äga den. Det är ofta man trycker bort den ”dåliga” idén istället för att faktiskt vrida och vända på den tråkiga lösningen och då finna lyckan i det man har.
Så under den senaste tiden så har jag renoverat köket, har haft olika läckage som gjort att trät ruttnat och som ledde till mycket slipning. Jag försöka rädda så mycket som möjligt men fick måla det mesta av trät. Färgen fick bli grönt och vitt med guld detaljer. Något som många hade att kommentera när det passerade bryggan, där jag målade alla paneler.
Själv blev jag nöjd, fick mycket inspiration från min granne Peter som äger en L32 alltså samma märke som min fast 4 fot längre. Inne i hans båt ser man att han gillar färger och det gör det mer personligt och varmt än att måla i vitt.
Hann precis göra klart köket innan min vän Olle kom på besök, men några dagar innan så hade skit väder dragit in och blåst rakt in från aktern. Detta tryckte båten lätt mot bryggan och jag skulle spänna upp aktern. Slö som jag är så startade jag motorn och la i baken för att få understöd. Uttrycket ”Slöheten bedrar visheten” fick ytligare ett underlag på att det stämmer då jag trasslade in tampen i propellern.
Så har man besök på en båt så måste man ju såklart bjuda på en tur. Efter våran första kväll på stan så bestämde jag mig bada på morgonen i det härliga vattnet i hamnen. Jag ville inte doppa huvudet för att undvika alfabetet i hepatit så två timmar senare av statisk träning och ett jäkla fotarbete så blev vi tillslut redo att åka ut. Några dagar senare blev en lyckad premiär segling och känslan av att det snart drar igång gick nästan att klappa på.
På fredag så ska vi börja publicera på Tiktok, länken till min profil finns i menyn.
Ska inte glömma i skrivande stund! Så just nu sitter jag och lyssnar igenom albumet The Wall med Pink Floyd. För några veckor sedan kollade vi på filmen hos Pete och sedan dess har jag lyssnat igenom deras album och riktigt fastnat i dess musik. Kan bli riktigt deppigt men det är det värt, bra skit!
Utöver det så försöker jag trassla ut mitt liv och bli av med all skit som kostar onödig tid. Ska lägga fullt focus på mig själv och klippa bort lösa trådar. Är inne på dag tre som nykterist, jag och Max la upp att den som bryter månadsfastan måste pröjsa 50 euro till den andra samt doppa huvudet i hepatit vattnet.
Nu ska jag läsa om två journalister som fastnade oförvitligt i över 400 dagar i Afrika.
Vet inte inte hur många eller vilka som läser detta men ta en djup klunk för en ensamseglares törst!
Over and out 😀
Om författaren
Edvard
Seglare med Stockholm som hemmahamn. Seglar och seglar men har inget slut mål. Skriv en rad om ni är intresserade av segling vetja! :D