Daddy Rhen

En lärdom vi fick ta uppleva i praktiken är att lyssna på gamla visa gubbar. Under vistelsen i Berlin så låg vi jämsides med en fin och stor stål båt. Ägaren hade jobbat som kapten under hela sitt liv och kört mycket i norra delarna av Europa. Nu är han pensionär och spenderar hela somrarna i Europas kanaler. Han delade med sig av mycket tips om hur man ska ta sig fram i kanalerna och vad som är bra att tänka på. Han nämnde flera gånger att Rhen är en flod med mycket ström och att han hade haft problem några år tidigare med en motor som motsvara storleken av hela våran båt!

Nonsens tänkte vi, hur strömt kan det vara. Det flesta tar ju den vägen?

Två veckor senare efter en lång dag av slussning så såg vi öppningen till Rhen. Istället för att ta natten och ge oss ut på morgonen så gled vi ut i floden. Med ett motorvarv på 2000 så fick vi en fart på 9 knop men åt helt fel håll. Vänder upp och har ett fartyg på hundra tals ton som flyger förbi akter om oss i en fart bra över våran tidigare. Nu står vi i motström, åt rätt håll, vattnet strömmar förbi i en väldig fart och det kursen är stabil. Men landskapet ändrar sig inte på land… Loggen visar 0 kn.

Tar snabbt upp instruktionsboken för att hitta maxvarv på motorn. Kan med säkerhet dra upp tempot till 3000 varv. Farten ökar långsamt till två knop. Solen börjar gå ner och snart ser bara man de små lamporna på det stora fartygen som sladdar förbi.

Natten tas i första närmsta hamn och överläggning görs om vi ska fortsätta. Vi måste ta oss till Koblenz för att slippa den starka strömmen. Cirka 100 distans från vår position, med vår fart tar det cirka 50 timmar. Görbart på fyra dagar, taget!

Vi har precis lämnat Köhln eller så kallat Cologne. Bästa staden hittills, kokade av människoliv, live musik, fyllda uteserveringar och tävlingar. Vi gick förbi den stora katedralen där ett stort event med flera tusen åskadare hölls framför ingången till kyrkan. Vi drack den klassiska lokala ölen Kölsh på en jazzklubb med höftgung till tonerna av en saxofonist.

I skrivande stund: Nästan direkt efter att vi kastat loss fick vi besök av farbror blå. Pass, intyg, tillstånd osv fick läggas under fart i en fiskhåv. Efter en halvtimme boardade en utav konstaplarna och berättade att vi får böter för att vi inte haft skyltat mer om vart vi kommer ifrån. Det landade på 20 euro vilket kändes lättande när dom tillslut åkte iväg, vi hade ju lyckas gömma den ökända colombianska familjen i förpiken!

Förhoppningsvis har vi två dagar kvar till Koblenz, oron för att motorn ska ge upp växer för varje distans. En flaska skumpa har lagts på kylning för att kunna skåla med om vi kommer fram efter dagar av olidliga vibrationer, motor dunk och krampaktigt styrande!